…mycket stolt
När starten gick klockan 14 i lördags av det 30:e Stockholm Marathon så var jag bara lycklig och hade en underbar känsla, en känsla att efter fyra år äntligen vara tillbaka och springa marathon.
4 h och 41 min senare kleva jag över mållinjen på Stadion och även denna gång med ett enormt leende och en stor klump i halsen. Känslan att komma in på stadion kan inte beskrivas, den måste upplevas!
Jag har nu genomfört fem marathonlopp och kan bara säga att jag har aldrig mått så här bra efter något marathonlopp tidigare som jag gjorde denna gång. Lite öm i låren fram till måndag men annars inget annat.
På måndag kväll, två dagar efter fyra mil i benen så spelade jag fotboll även där är jag förvånad att det gick så bra att springa och allt vad det innebär!
Jag har nu när detta skrivs (tisdag kväll) inga som helst känningar i kroppen efter varken maran eller fotbollen och för mig är det ett enormt rekord i sig.
Arkiverad under: Fotboll, Marathon, Sport, Vardag | Taggad: Fotboll, Marathon, Stockholm, Stockholm Marathon
